I stunder av smärta och sorg kan vi finna styrka och insikter. I fredags fick jag ta avsked av en person som lämnat jordelivet alldeles för tidigt. Trots min tro på att vi enbart lämnar jorden fysiskt, att vår själ är evig och går vidare till andra sidan, så är det trots det en enorm tomhet när någon går vidare före oss. På begravningen fick vi lyssna till den vackra sången ”Gabriellas sång”. Medan jag lyssnade till orden så virvlade tankarna och känslorna runt omkring inom mig. Det är nu som livet är mittJag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Jag vill känna att jag leverAll den tid jag harSka jag leva som jag villJag vill känna att jag leverVeta att jag räcker till Jag vill leva lycklig för att jag är jagKunna vara stark och friSe hur natten går mot dagJag är här och mitt liv är bara mittOch den himmel jag trodde fannsSka jag hitta där nånstans ”Gabriellas sång”, skriven av Stefan Nilsson När jag var 19 år så tatuerade jag in några grekiska ord på min arm. Ord som jag förevigt vill bli påmind om. Ζήσε τη Ζωή – Lev livet. Jag har alltid levt efter mottot att livet ska levas, att fånga varje dag och inte skjuta upp saker. Jag har försökt att leva i nuet. Kanske kan en anledning vara för att jag själv sett hur snabbt min mamma blev sjuk i MS och hamnade i rullstol. Min mamma som var aktiv, som älskade att spela fotboll och dansa. Att uppleva sådant på nära håll får en att inse att livet kan förändras snabbare än vad vi tror. Det fick mig att förstå hur skört livet är och att vi inte kan ta det för givet. Jag har verkligen försökt att leva till fullo. Men idag när den vackra låten ”Gabriellas sång” sjöngs i kyrkan och tårarna rann så blev det en påminnelse. En påminnelse om att verkligen göra det man älskar trots sina rädslor. För man vet ALDRIG om man har en morgondag. Vi kan bara leva nu, för vi vet inte om vi har något sen. Det gjorde mig också ledsen av insikten om hur många människor som inte lever livet. Om livet nu är så skört och kan förändras eller ta slut på ett ögonblick, då borde vi ju verkligen ta till vara på det? För att göra det så måste vi sluta att vara så in i bänken rädda! Rädda för att göra fel. Rädda för vad andra ska tycka. Rädda för att göra tvärtemot än vad samhället lärt oss. Rädda för att bli avvisade. Rädda för att göra bort oss. Rädda för att visa vårt sanna jag. Rädda för att sätta ner foten. Rädda för att uttrycka våra behov. Rädda för att vara sårbara. Rädda för att bli sårade. Rädda för känslor. Rädda för kärleken. Rädda för att misslyckas. Rädda för att bli sjuka. Rädda för att dö. Rädda för att leva. Så många lever i rädsla. Så många tillåter rädslorna att styra livet och göra avkall på drömmar, känslor och sann kärlek. Vi måste överkomma våra rädslor, och inte låta dem hålla oss tillbaka från att leva vårat liv till fullo. Vi får inte spilla dyrbar tid genom att inte göra det vi vill eller vara med dem vi vill. För det är att vara nonchalanta mot livet! Att vara nonchalanta mot oss själva! Jag är så trött på det! Så trött på att rädslor ska stå i vägen. Jag har fått nog! Livet pågår just i denna stund. Här och nu. Vi ska ta tillvara på tiden. Vi ska ta tillfället i akt att göra det vi drömmer om, att göra det vi älskar, att älska, att förlåta, att uttrycka hur mycket vi älskar varandra, att spendera tid men dem som är viktiga för oss, att visa världen vilka vi är, att leva. Här med svär jag att jag ska göra mitt bästa för att aldrig mer låta obefogade rädslor att styra mitt liv. Livet skall levas till fullo. Jag vill känna att jag lever – Är du med mig?
Ur ett nytt perspektiv
Vissa samlar på saker. Jag samlar på upplevelser. Jag samlar på livets vackra och lyckliga ögonblick. Jag samlar på allt det som händer här och nu. Jag samlar på allt det jag enkelt kan bära med mig, saker jag enkelt kan ta med mig den dagen jag väljer att inte vandra här längre. Jag skapar minnen. Jag lever här och nu. Jag är levande, så fri! Jag är i ögonblicket, stannar upp och bara låter det härliga överskölja mig. Är närvarande, i tillfället insuper jag världen med alla mina sinnen. Jag är törstig på livet, efter en lång torrperiod så dricker jag nu girigt ur livets bägare. Och jag njuter, det är underbart! När vi ser allt ur ett nytt perspektiv, när vi är i en sådan positiv sinnesstämning så kan vi plötsligt se det vackra och magiska i de små sakerna i livet. Tänk att det har varit där hela tiden, jag har bara tittat utan se. Men nu är jag här. Här och nu, just i detta ögonblicket, denna dagen, detta livet och det finns ingenting bättre, ingen annanstans jag hellre skulle vilja vara! Från ett annat ”state of mind” kan jag se världen på ett annat sätt. På ett nytt sätt, som om jag vridit på livet lite för att se det ur ett nytt perspektiv, ur ett annat ljus. Jag ser plötsligt hur vackra de gamla ekarna i skogen är, jag förundras över hur vacker den gula maskrosen i gräset är, jag njuter av månens reflektion i vattenytan, jag hör det porlande vattnet, jag ser den magiska dimman som vilar över ängarna medan horisonten långsamt ljusnar och färgas röd. När jag släpper taget och bara ger mig hän åt livet, när jag bara är, då låter jag energin få flöda fritt genom mig. Jag är ostoppbar. Jag är oövervinnerlig. Allt jag kan se är möjligheter. Jag ser inte längre bara en potential, jag lever potentialen, jag är den! Jag är fulländad precis just här och nu. Jag adderar detta ögonblick till min samling.