Att nöja sig – är det bra? Bör jag vara nöjd nu? Bör jag vara tacksam för det jag har trots att jag inte är helt nöjd? Bör jag nöja mig med vad jag har för att det finns andra människor som har det sämre än mig? Är jag egoistisk om jag hungrar efter mer? Är det fel av mig? Det där är en dilemma för många inser jag. Det som gör att det blir en dilemma är vårat samvete skulle jag tro. Huvudet tänker att du borde vara nöjd, att allt är bra, det finns andra som har det värre. Men så är det den där lilla gnagande känslan inom dig, den där känslan som du inte kan trycka undan hur mycket du än försöker, den där känslan som inte håller med, den där känslan som säger att du vill ha mer, den där känslan som inte är helt och hållet nöjd! Känslan ger dig dåligt samvete samtidigt som du känner det du känner. Det blir helt enkelt en krock mellan logik och känsla. Kanske har du en känsla inom dig eller en bild för ditt inre om vad du söker i livet, om vad din vision är. Men om du aldrig tidigare har upplevt detta mer än i din vision så är det svårt att veta när du slutligen nått fulländning i verkligheten, för du har inget att jämföra med. När du är väldigt nära något som du uppfattar som ”perfekt”, oavsett om det är det perfekta jobbet, den perfekta ekonomin, det perfekta hemmet, den perfekta familjesituationen, den perfekta partnern och så vidare, när du är nära det då är det väldigt lätt att nöja sig. ”Det här är så bra det kan bli”, tänker du. Eller ännu värre, ”Detta är det bästa jag förtjänar”. Åh nej! Stopp! Vänta lite! Är det där verkligen sant? Jag tror att vi ”nöjer” oss på grund av två viktiga komponenter här – rädsla och brist på tillit. Vi människor befinner oss i något typ av brist tänkande ofta. Vi tror att det är brist på det vi vill ha, så när vi får något som är bra nog, ja då ska vi nöja oss. Men det är inte sant! Det existerar inte brist i universum! Det finns hur mycket överflöd som helst, redo för oss när som helst, så fort vi är redo att ta emot. Just det, ytterligare ett ord som många människor inte känner till – receiving – att ta emot. Vi har en föreställning om att livet skall vara hårt, svårt och tufft. Att bra saker inte kommer utan hårt slit. Men är det verkligen så? Eller är det bara en gammal föreställning, ett uttjatat talesätt som vi blivit omedvetet hjärntvättade med sedan barnsben? På grund av rädsla inför brist så tror vi att detta är det bästa vi kan få, detta är det närmaste visionen vi kan komma. Men saken är den, bara för att vi hittills inte upplevt fulländning så innebär det inte att det inte existerar. Och här kommer vår tillit in – att våga tro att det finns något bättre för oss där ute, att ha tillit. Hur många är vi inte som nöjer oss med olika situationer i livet? Hur många är vi inte som nöjer oss med jobbet, för det klirrar bra i kassan slutet av månaden, trots att vi saknar glädje i det vi gör? Hur många är vi inte som lever i en relation som inte är helt bra, hur mycket vi än försöker och kämpar, så är det fortfarande något som saknas men ändå nöjer vi oss? Om din känsla säger dig att du nöjer dig med något som egentligen är otillräckligt för dig, så fundera igen på vad det VERKLIGEN är vad du vill ha i livet. Lita till din känsla! På agendan för mitt nya år står ordet RECEIVING med stora bokstäver. The year of receiving. Tillsammans med det ordet står ett citat, ett citat som påminner mig om att inte nöja mig med något annat än just det jag önskar och förtjänar. Jag har behövt gå en och samma runda ett tag nu, om och om igen ända tills jag fann insikten jag behövde. Jag har varit ihärdig för att jag trott att jag vetat vad jag skulle ha. Jag har varit trångsynt för att jag envist nog hade bestämt mig för att det också var rätt. När vi kämpar med något som inte är menat så kan det ta tid. Ungefär som att köra runt i de där gamla hjulspåren, runt, runt. Eller som att kämpa i konstant motvind. Men när jag insåg att jag hade nöjt mig alldeles för tidigt och att det finns mer att få, först då trillade insikten ner och äntligen kunde jag lämna de gamla hjulspåren för att ta mig vidare ut. Ut på jakten efter fulländning. You should never settle for anything less than what you desire and deserve Önskar dig ett magiskt 2021 💖
Dags att gå vidare
Det kan vara tufft och även svårt att inse när det är dags att lämna en relation, när det är dags att fortsätta framåt på egen hand. Såhär ser livet ut, vi alla utvecklas individuellt. Ibland växer vi tillsammans men ibland växer vi ifrån varandra, åt var sitt håll. Oavsett om det är i ett långt förhållande eller om det är i ett helt nytt, så tror jag att när båda parterna inte är på samma ställe i livet på samma gång så kan det vara svårt att mötas fullt ut. Det är som att vi inte ligger på samma frekvens rent energimässigt, det är svårt att få en match då. Om någon sänder ut sin radiostation på 105,9 och mottagaren har sin på 104,9, så kommer det fortfarande gå att höra vad som sägs men det kommer antagligen brusa och vara en del störningar. Om den andre knappar in 98,0 så kommer det antagligen inte gå att höra något alls, för det är alldeles för långt ifrån 105,9. Men om både den som sänder ut och den som tar emot har sin på 105,9, då kommer det vara en match där mottagningen är helt klar. Vi vill väldigt gärna möta vår partner på samma frekvens som oss själva, för det är då vi känner att vi verkligen kan förstå varandra och kanske har vi även liknande värderingar i livet. Hur fint vore det inte att få vandra hand i hand jämsides på samma väg genom livet med någon du älskar? Det är fantastiskt! Men det kan ibland vara svårt att acceptera att alla inte är menade att följa vår väg, ibland tar den gemensamma vägen slut vid ett vägskäl. ”Det krävs två för att dansa tango” . Oavsett om det är ett långt förhållande från tidigare eller om det är ett helt nytt så är det viktigt med en balans i en relation. Vi kan göra mycket, vi kan finnas där för någon, stötta, bekräfta och ge av oss själva. Men när det kommer till kärlek så kan vi inte bara ge förbehållslöst hur länge som helst. Det skall hela tiden finnas en balans för en sund relation. Du ska komma ihåg att du förtjänar att få tillbaka minst lika mycket som du ger. En relation är att ge och ta, inte bara att en ger och en tar. Det är viktigt att man möter varandra halvvägs. I en relation är man två, en ska inte behöva gå hela vägen till den andre, man måste mötas på mitten. Båda tar var sitt steg mot varandra, båda gör sitt jobb, båda tar sitt ansvar och man möts halvvägs. En relation ska vara balans, harmoni. En relation ska vara något man skapar tillsammans med en annan människa. Att inse och sedan acceptera att det är en obalans kan vara tufft, för ofta vill vi så mycket, vi vill att saker ska fungera. Men här är det viktigt att vi tänker på oss själva, det handlar om self-love och självrespekt. Känn efter hur långt du kan gå, gör det du kan, var öppen och ärlig med dina känslor, prata, ge möjligheter, ge kärlek, ge omtanke, ge av ditt tålamod. Men när du gjort det fullt ut, när du gjort allt du kan och den andre personen ändå inte kan möta dig i det, då måste du respektera det. Vi kan försöka att släpa någon framåt för att få med oss den personen på vår resa och vi kan välja att vänta in personen. Men till sist finns det en gräns. Detta är ingenting vi ska behöva göra. Vi ska inte behöva sätta våra liv på ”hold” för någon annan, inte heller ska vi behöva kämpa och slita för att försöka få med någon. Då är det bättre att låta bli. Att släppa taget och gå vidare. Det är inte alltid lätt, men se värdet i ditt egna liv och fokusera på det du ska göra istället. Se vad ditt livssyfte eller din dröm är och fokusera på det. Du är för viktig för att sätta dig själv åt sidan. Du förtjänar att bli bemött halvvägs. Du förtjänar att bli bemött i kärlek, att bli sedd och bekräftad. Du förtjänar att få ta emot lika mycket kärlek som du ger. Så släpp taget eller sluta vänta, fokusera framåt på din väg. Det kanske inte är vad du önskade just nu, men för nu så fortsätt framåt på din egen väg i livet. Kanske är det inte meningen att den personen ska vandra med dig, kanske dyker det upp en ny person som slår följe med dig, kanske korsas nya vägar med din? Och om det är meningen att den där personen ska vandra jämsides med dig så får den personen helt enkelt komma ikapp när hen känner sig redo. Ha tillit till att allt blir som det är menat att bli. Tids nog kommer någon, antingen någon som kommer ikapp bakifrån eller någon ny framifrån, och tar din hand för att vandra tillsammans med dig. Tills dess så fortsätt framåt på egen hand! Fortsätt mot ditt syfte, mot din dröm! Du är stark, du är fantastisk!❤️🌟