Det kan vara tufft och även svårt att inse när det är dags att lämna en relation, när det är dags att fortsätta framåt på egen hand. Såhär ser livet ut, vi alla utvecklas individuellt. Ibland växer vi tillsammans men ibland växer vi ifrån varandra, åt var sitt håll. Oavsett om det är i ett långt förhållande eller om det är i ett helt nytt, så tror jag att när båda parterna inte är på samma ställe i livet på samma gång så kan det vara svårt att mötas fullt ut. Det är som att vi inte ligger på samma frekvens rent energimässigt, det är svårt att få en match då. Om någon sänder ut sin radiostation på 105,9 och mottagaren har sin på 104,9, så kommer det fortfarande gå att höra vad som sägs men det kommer antagligen brusa och vara en del störningar. Om den andre knappar in 98,0 så kommer det antagligen inte gå att höra något alls, för det är alldeles för långt ifrån 105,9. Men om både den som sänder ut och den som tar emot har sin på 105,9, då kommer det vara en match där mottagningen är helt klar. Vi vill väldigt gärna möta vår partner på samma frekvens som oss själva, för det är då vi känner att vi verkligen kan förstå varandra och kanske har vi även liknande värderingar i livet. Hur fint vore det inte att få vandra hand i hand jämsides på samma väg genom livet med någon du älskar? Det är fantastiskt! Men det kan ibland vara svårt att acceptera att alla inte är menade att följa vår väg, ibland tar den gemensamma vägen slut vid ett vägskäl. ”Det krävs två för att dansa tango” . Oavsett om det är ett långt förhållande från tidigare eller om det är ett helt nytt så är det viktigt med en balans i en relation. Vi kan göra mycket, vi kan finnas där för någon, stötta, bekräfta och ge av oss själva. Men när det kommer till kärlek så kan vi inte bara ge förbehållslöst hur länge som helst. Det skall hela tiden finnas en balans för en sund relation. Du ska komma ihåg att du förtjänar att få tillbaka minst lika mycket som du ger. En relation är att ge och ta, inte bara att en ger och en tar. Det är viktigt att man möter varandra halvvägs. I en relation är man två, en ska inte behöva gå hela vägen till den andre, man måste mötas på mitten. Båda tar var sitt steg mot varandra, båda gör sitt jobb, båda tar sitt ansvar och man möts halvvägs. En relation ska vara balans, harmoni. En relation ska vara något man skapar tillsammans med en annan människa. Att inse och sedan acceptera att det är en obalans kan vara tufft, för ofta vill vi så mycket, vi vill att saker ska fungera. Men här är det viktigt att vi tänker på oss själva, det handlar om self-love och självrespekt. Känn efter hur långt du kan gå, gör det du kan, var öppen och ärlig med dina känslor, prata, ge möjligheter, ge kärlek, ge omtanke, ge av ditt tålamod. Men när du gjort det fullt ut, när du gjort allt du kan och den andre personen ändå inte kan möta dig i det, då måste du respektera det. Vi kan försöka att släpa någon framåt för att få med oss den personen på vår resa och vi kan välja att vänta in personen. Men till sist finns det en gräns. Detta är ingenting vi ska behöva göra. Vi ska inte behöva sätta våra liv på ”hold” för någon annan, inte heller ska vi behöva kämpa och slita för att försöka få med någon. Då är det bättre att låta bli. Att släppa taget och gå vidare. Det är inte alltid lätt, men se värdet i ditt egna liv och fokusera på det du ska göra istället. Se vad ditt livssyfte eller din dröm är och fokusera på det. Du är för viktig för att sätta dig själv åt sidan. Du förtjänar att bli bemött halvvägs. Du förtjänar att bli bemött i kärlek, att bli sedd och bekräftad. Du förtjänar att få ta emot lika mycket kärlek som du ger. Så släpp taget eller sluta vänta, fokusera framåt på din väg. Det kanske inte är vad du önskade just nu, men för nu så fortsätt framåt på din egen väg i livet. Kanske är det inte meningen att den personen ska vandra med dig, kanske dyker det upp en ny person som slår följe med dig, kanske korsas nya vägar med din? Och om det är meningen att den där personen ska vandra jämsides med dig så får den personen helt enkelt komma ikapp när hen känner sig redo. Ha tillit till att allt blir som det är menat att bli. Tids nog kommer någon, antingen någon som kommer ikapp bakifrån eller någon ny framifrån, och tar din hand för att vandra tillsammans med dig. Tills dess så fortsätt framåt på egen hand! Fortsätt mot ditt syfte, mot din dröm! Du är stark, du är fantastisk!❤️🌟
Skapa och forma dina relationer
Hela livet är en stor skola där vi hela tiden lär, genom mötet med oss själva och genom mötet med andra som speglar oss. När vi zoomar ut en bit och kan se hela bilden så är det lättare att se vad det var som vi skulle lära oss i denna stunden i livet. Varenda gång en ny insikt landar in så känner man hur man växer och ens medvetenhet expanderar. Med en större medvetenhet kan man se och förstå mer i livet. Det är ungefär som att jämföra med en fyr, när vi får en ny insikt, när vi lärt oss något nytt, då ökar vår medvetenhet, då kan vi ta ett steg upp för trappan. När man är högt upp i den där fyren då är det väldigt lätt att få en god sikt genom att blicka ut över ett större område och se hela bilden, än om man är längst nere i fyren och kanske inte kan se något alls för träden som är i vägen och skymmer sikten. Jag känner mig så välsignad när jag får insikter. Det kan vara lätt att läsa något eller att höra något, men när jag verkligen på djupet förstår någonting – då jag får den där insikten som känns i hela kroppen när den landar in. Den upplevelsen gör mig så glad och tacksam. För mig är en insikt en medvetenhet om att jag precis lärt mig någonting nytt och när jag upplever det nu för tiden så får jag en eufori känsla i kroppen. Det är fantastiskt! Jag uppskattar så mycket att få nya lärdomar! Här om dagen så träffade en ny insikt mig som en blixt från en klar himmel. Baaam, sa det! Det var egentligen något jag redan visste om, något mitt logiska tänkande, något som mitt huvud kunde förstå. Men det är en stor skillnad på att tänka något och att känna något. När insikten trillade in så kunde jag känna det i hela kroppen, jag kunde förstå i hjärtat, inte bara intellektuellt. Väldigt ofta har vi ett skevt förhållningssätt till hur relationer skall vara. När jag säger relationer så menar jag alla typer av samvaro med andra människor – familj, vänner, partners, kollegor och så vidare. Vi kan ibland vara väldigt trångsynta när det kommer till relationer. Vi har förväntningar på att saker och ting skall komma till oss helt färdigt. Tänk dig att du vill köpa en kopp gjord av keramik. Den levereras antagligen till din dörr, inpacketerat i vackert presentpapper och att allt är helt perfekt. Det vore ju i och för sig oerhört skönt, då skulle vi slippa göra någonting alls. Vi skulle inte behöva tillverka den där koppen och allt jobb som ligger bakom tillverkningen, den fina inpackningen och leveransen till din dörr. Men vad skulle vi då lära oss? Och skulle den där koppen bli personlig för dig? Tänk istället om du får en lerklump, av bästa möjliga kvalité, den kan du forma och av den kan du skapa precis exakt vad du vill. Den där lerklumpen har en sådan stor potential, att du skulle kunna göra nästan vad som helst med den. Du kan välja om du vill ha en kopp eller kanske vill du hellre ha ett fat? Det som krävs från dig är lite ansträngning i form av tid, energi och kärlek. Genom att jobba med den där lerklumpen så kan du forma en kopp, precis så som du vill att den ska se ut, tänk dessutom så mycket du skulle lära dig på vägen! Såhär tänker jag att det är med relationer, framförallt när det kommer till partners. Ibland förväntar vi oss att den där personen ska komma in i vårat liv, pang boom säger det och allt bara är helt fantastiskt från start! Eller? Hur ofta händer det, egentligen? Kan det vara så att vi är lite för trångsynta om vi tror att detta är det enda sättet det skall vara på? Kanske kan det vara så att relationer behöver man snarare jobba med? Det viktigaste är att det där man utgår ifrån, att själva grundmaterialet är bra och av fin kvalité. Så att vi sedan kan forma den till att bli så som vi vill ha det. Relationer kommer nog ganska sällan in i våra liv helt färdiga och perfekta. Det är inte meningen, vad ska vi då lära oss som kan ge oss insikterna så att vi kan få klättra uppåt i den där fyren? Jag tror att vi behöver jobba tillsammans med den andra personen. Att man hjälper varandra, man utmanar varandras rädslor men man stöttar varandra i dem också, man hjälper varandra att växa helt enkelt. Då kan vi forma den relation vi önskar, tillsammans. Samtidigt som vi strävar mot något som vi känner oss nöjda med, så lär vi oss på köpet och på så sätt får vi en högre medvetenhet. Om kvalitén finns där från början, om grundmaterialet är bra – om kärleken finns där – då kan man tillsammans skapa ett helt fantastiskt mästerverk! Var tacksam för dina relationer och vad dem ger dig. Var tacksam för allt dem lär dig, se dem som dina läromästare, även de som du kan uppfatta som krävande. Var tacksam för varje gång du lär dig någonting nytt och tänk på den där fyren och hur du hela tiden är påväg uppåt! Livet är en fantastisk skola! Livet är så fullt av möjligheter! Ditt liv är en välsignelse och potentialen är ändlös – så lev, älska, skratta och njut!