Ibland får jag påminnelser om insikten om hur olika långt vi alla har kommit i livet. Något som är en självklarhet för mig själv är något som kanske inte ens finns på kartan för en annan. Det är viktigt att komma ihåg att alltid respektera alla oavsett hur långt vi har kommit i vår utveckling. Det kommer alltid finns någon framför dig och någon bakom dig. Det är så lätt att döma en person. Det skrämmer mig ibland att höra hur vi människor kan uttrycka oss om människor som man egentligen inte känner. Det kan vara kändisar, som man anser att man känner, helt enkelt utefter vad tidningarna skriver. Eller det kan vara en bekant, någon på jobbet eller någon i affären. Vi ska vara försiktiga med att döma andra tycker jag. Vi vet inte överhuvudtaget vad den personen har i sitt bagage eller vad som pågår inuti den personen. Det finns ofta anledningar till att vissa beter sig som dem gör, och vi vet väldigt sällan den anledningen. Istället för att uttrycka sig om att någon är konstig eller knäpp, så tycker jag vi ska tänka ett steg längre. Vad kan det bero på att den personen uppför sig så? Vad har den kanske fått vara med om som format den? Eller är vi inte intresserade av att fundera kring andra människor så ska vi låta bli att uttrycka oss om saker vi inte vet något om. När jag för några år sedan inte mådde så bra och precis hade fått min första panikångest attack, så fick jag mig en riktig funderare. Jag vet att jag en dag gick på ett köpcenter med mycket folk i omlopp och tittade på dem jag mötte. Alla dessa människor hur uppfattade dem mig, funderade jag på. Ja, lugn och glad säkerligen? Det är det vanligaste jag får höra i alla fall. Jag höll omedvetet upp en bra fasad kanske. Men herregud så fel det skulle ha i så fall? För just då mådde jag ju så dåligt att jag helst skulle vilja gå och gömma mig. De jag mötte visste egentligen ingenting om mig. Jag tycker liknelsen med isberget är väldigt bra. Att vi ser andra människor som ett isberg, vi ser bara 10%, resterande 90% ligger under vatten och det kan vi inte se eller veta någonting om. Tänk alla de människor som jag mött i mitt yrke som säljare i butik under alla dessa år, självklart har jag också ibland uttryckt mig dumt om människor och undrat varför någon beter sig sådär eller ser ut sådär. Nu fick jag verkligen insikten att herregud så lite jag har vetat om alla dem jag mött! Precis lika lite som alla de där människorna på köpcentret jag mötte visste om mig. Kanske har flera av dem jag mött mått precis lika dåligt som jag? Eller varit med om ännu värre saker? Saker som inte ens existerar i min värld? Jag tror, hur lamt det än kan låta, på kärleken. Det är början och slutet. Vi återkommer hela tiden till kärleken. Det är i slutändan det vi alla vill ha. Vi vill bli älskade. Jag tycker att vi ska försöka tänka mer kärleksfullt, både om oss själva och om våra medmänniskor. Vi kan försöka vara mer förstående och respektera att alla är unika och i olika stadier i sin utveckling livet ❤️